På morgonen checkade vi ut för att bege oss till Lombamba i Swaziland, en bilresa på på närmare 30 mil. Vi hade tankat bilen och bunkrat frukt och mat eftersom vi varnats för att det inte fanns så många ställen att stanna på under vägen. Och det visade sig stämma. Det var bitvis väldigt öde, och eventuella pitstops såg inte så inbjudande ut.
Swaziland är ett självständigt kungadöme omringat av Sydafrika, och väldigt fattigt. Vägarna kantas av lerhyddor, liftande människor och fritt strövande kossor och getter. Medellivslängden har på senare år ökat till 48 år och en dryg fjärdedel av befolkning har HIV/Aids.
Proceduren för att komma in i landet är nästan komiskt byråkratisk och innebär hur många steg som helst med dokument, stämplar i pass, immigrationstillstånd, bilavgifter mm. Det gick dock oväntat smidigt och framåt eftermiddagen var vi framme vid Mantenga Lodge där vi skulle bo i två nätter.
Det blev som vanligt lite slöande vid poolen och en trevlig löprunda i det kuperade landskapet före middag under en stjärnklar himmel. Det enda störande momentet var ett galet högt kväkande från grodorna i dammen vid restaurangen. Naturen har ingen volymkontroll och vi gillade läget.
Välkomstdrink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar