Nyår 2017

Nyårsafton i ST Lucia blev en vanlig semesterdag, men med liten knorr på slutet. Vi gjorde utflykter under dagen, la skumpan på kylning och firade in det nya året vid tolvslaget såklart.

 

 

På morgonen checkade vi ut för att bege oss till Lombamba i Swaziland, en bilresa på  på närmare 30 mil. Vi hade tankat bilen och bunkrat frukt och mat eftersom vi varnats för att det inte fanns så många ställen att stanna på under vägen. Och det visade sig stämma. Det var bitvis väldigt öde, och eventuella pitstops såg inte så inbjudande ut.

Swaziland  är ett självständigt kungadöme omringat av Sydafrika, och väldigt fattigt. Vägarna kantas av lerhyddor, liftande människor och fritt strövande  kossor och getter. Medellivslängden har på senare år ökat till 48 år och en dryg fjärdedel av befolkning har HIV/Aids.

Proceduren för att komma in i landet är nästan komiskt byråkratisk och innebär hur många steg som helst med dokument, stämplar i pass,  immigrationstillstånd, bilavgifter mm.  Det gick dock oväntat smidigt och framåt eftermiddagen var vi framme vid Mantenga Lodge där vi skulle bo i två nätter.

 

 

Det blev som vanligt lite slöande vid poolen och en trevlig löprunda i det kuperade landskapet före middag under en stjärnklar himmel. Det enda störande momentet var ett galet högt kväkande från grodorna i dammen vid restaurangen. Naturen har ingen volymkontroll och vi gillade läget.

 

Välkomstdrink

En tur på floden

När man är i S:T Lucia hör det till att man tar tur på floden för att kolla i djurlivet, speciellt alla flodhästarna. Vi följde turistströmmen och hoppade på en båt och åkte runt på floden ett par timmar med kameran i högsta hugg.

 

Vi väntar gärna i skuggan

 

 

 

 

 

 

Intresset för flodhästar svalnade så småningom 

 

Stellenbosch till S:T Lucia

Klockan ringde 06:00 och vi var på väg mot andra halvan av vår Sydafrikavistelse. Slutdestinationen för dagen var S:T Lucia, som ligger norr om Durban, ditt flyget skulle ta oss från Kapstaden. Vi kastade in väskorna i vår lilla bil, och sedan iväg. Frukosten hade vi fått packad i små påsar, och intogs i bilen. Eller av vissa.  Andra nöjde sig med den ingående chokladbiten.

 

Flyget tog ett par timmar, och sedan hade vi ytterligare närmare 3 timmars körning till S:T Lucia, en liten by på den östra kusten mot indiska osceanen. Byn verkar vara ett mindre turistcentrum och erbjuder främst sol o bad, men oxå vildmarksutflykter. Överallt varnas det för krokodiler, flodhästar och apor. Vi gick en runda  runt i byn, och försökte hitta en restaurang med standard värdigt ett nyårsfirande, men det visade sig vara svårt... vi få ta det som det kommer. Vi bokade dock en tur på floden för att titta på de berömda djuren både i vattnet och längs stränderna. Flodhästarna hade vi redan hört - deras råmande hördes hela tiden på hotellet. Även om My trodde det var kossor 😀

 

 

 

Hotellet var enkelt men trevligt, men beboddes av lite för många svenskar för vår smak. Tidigare hade vi absolut träffat folk från Sverige, men här såg man ICA-kassar, MFF-tshirts och kånken lite varstans.

 

Gymnastik på stranden

Kåkstäderna

Normalt är nog ett besök i Kåkstäderna i det närmaste obligatorisk när man turistar i Kapstaden. Vi orkade inte riktigt med det då, men det visade sig inte bli ett problem. Vår väldigt hjälpsamma hotellinnehavare på Rosenview skakade fram en synnerligen trevlig guide som tog oss med på en rundvandring till fots genom kåkstäderna utanför Stellenbosch istället.

 

Minnie

 

Minnie, som vår guide hette, bodde själv i området och var en välkänd personlighet längs gatorna. Hon navigerade hemtamt längs de trånga "gatorna" och gränderna som bebos av ca 60 000 personer. Man kan bara föreställa sig hur det ser ut när det regnar. Många, liksom Minnie väljer faktiskt att bo kvar trots att de fått ett arbete, men delar då sin inkomst och boende med ofta stora familjer. I snitt bor 8-10 personer i de små skjulen.

 

Minnie tog oss med till några av hennes vänners bostäder, som gärna visade upp sina små hem som omsorgsfullt gjort så hemtrevliga som omständigheterna medgivit. Vissa "hus" är något bättre och nyare och är då ofta finansierade av staten.

 

En av Minnies kompisar ägnade sig åt keramik, och tog sig tid att dela med sig av sina kunskaper i drejning.

 

 

Utflykten kunde avslutas med en autentisk lunch hos en familj i området. Med tanke på värme och hunger så bedömde föräldrarna en afrikansk lunch i stekhett skjul som ett mindre riskprojekt.  Det blev istället en libanesisk lunch i Stellenbosch och sedan lite pooltid på hotellet.

 

Familjen börjar bli lite trött på allt för frekventa restaurangbesök och bestämde sig därför att inta middag på verandan. Vi provianterade det nödvändiga på närbelägen Spar, investerade i trevligt närproducerat vin i minibaren och intog en lätt måltid på hemmaplan.

 

Från Kapstaden till Stellenbosch

Sovmorgon! Alla familjen var intresserade av en rejäl sovmorgon, och så blev det. Efter en lång frukost packade vi sedan in oss i vår lilla Hyundai Accent och kastade oss  ut i vänstertrafiken igen. Med gemensama insatser lyckas vi hålla redan på vilken sida vi skall köra på och var bilarna kommer ifrån :) Vi börjar bli vana, men ibland går det fel fortfarande.

På vägen var vi dock tvungna att köra en mindre omväg för att plocka upp den läsplatta jag glömde i bussen till dykturen igår. Lite extra sightseeing till okända område alltså. Nästa stopp på vår resa var Stellenbosch som är ett av Sydafrikas mest kända vindistrikt och ligger bara några mil utanför Kapstaden. Vi skulle bo på Rosenview Guesthouse som visade sig ligga väldigt bra, omringat av längor med vinrankor och många trevliga vingårdar i närheten. 

 

Efter att ha provbadat poolen och bränt oss en smula i den starka solen så åt vi en god lunch på en närbelägen mexikans restaurang. God mat men som vanligt kan det ta ett tag innan man får maten. Familjen roade sig då med att ta en selfie.

 

Med mat imagen kände vi oss redo att besöka lite vingårdar i närområdet. Vi hann med ett par nedslag, inklusive provningar och inköp innan kidsen tyckte att det räckte...

 

 

Vi återvände till hotellet för lite egentid. Det innebar att kidsen softade på rummet medan föräldrarna tog en löptur mellan vingårdarna. Riktigt trevligt -  det börjar bli en vana, antingen vi är i Champange, Kampanien eller i Sydafrika. På kvällen körde vi till Stellenbosch som visade sig vara en trevlig liten stad som erbjöd en mängd mysiga restauranger.

 

Vithaj på Annandagen

Medan vissa i familjen tog sovmorgon, gick vissa upp lite tidigare: klockan ringde lätt okristligt 03:30.  Lite tidigare än jag förstått när jag bokade dykning med vithajar för sisådär 6 månader sedan. Men vad gör man man inte för att kryssa något på bucketlist! Efter upphämtning på hotellet körde vi två timmar längs kusten till Gansbaai för att åka båt ytterligare en halvtimme ut i Indiska oceanen. Innan övriga familjen kommit ur sängen så var jag i vattnet med vithajar.  Som tur var i en bur med rejält galler emellan. Det var hur som helst en stor upplevelse att få närkontakt med planetens coolaste djur. 4 meter haj imponerar på de flesta och adrenalinkicken är enorm när de simmade förbi på några decimeters avstånd. Det var lite svårare att somna i bilen på väg tillbaka....

 

Vid lunchtid återförenades jag med övriga familjen som haft en betydligt lugnare förmiddag vid poolen. Det var tokvarmt i luften, men det kompenserades fint av den väldigt svala poolen.

 

 

 

Marknad i staden och såklart oxå marknadsgodis.

Även idag blev det lite träning innan familjen begav sig ner mot city för att äta middag. Det visade sig vara svårare än vi trott eftersom det var Boxing Day, dvs annandag jul.  Men mat blev det även om det blev en repris från fördagen på den trevliga restaurangen Barillos. 

 

Robben Island & Taffelberget

Vi steg upp tidigt idag igen (till barnens förtret) eftersom färjan till Robben Island skulle gå vid nio. Och familjen  Dannqvist är som vanligt ute i god tid 😀Tillsammans med en flock andra turister åkte vi båt ut till den fängelseö som Nelson Mandela satt inspärrad i 18 av de totalt 27 år som han satt i fängelse. Det blev en rundtur på den 3 km långa ön som fortfarande bebos av ett 20-tal människor, och sedan rundvandring i själva fängelset med gripande beskrivet av en tidigare fånge. Höjdpunkten var ett besök i fånge 466-64:s cell, dvs Mandelas otroligt lilla cell. Som jämförelse kan nämnas att vakthundarna på ön hade betydligt större yta att bo på....

 

Smällkarameller till frukost

 

 

 

 

En oväntad bonus med utflykten var att vi fick se delfiner, sälar och till och med valar från båten på vägen tillbaka till Cape Town. Kul, inte minst för My som till och med hann filma de stora vattensprutande valarna.

 

Efter en snabb med god lunch satte vi oss i en taxi och åkte upp till Taffelberget. Det var tokigt varmt, tokiga köer till linbanan, men en tokigt fin utsikt.

 

 

Familjen var nu rimligt mätta på intryck, och kunde njuta av lite pooltid på hotellet. Föräldrarna hann dock med en liten löptur innan vi intog en trevlig middag på hotellet.

 

Löptur genom "The Company's Garden"