Hemåt

Frukosten bjöd på en alldeles extra fin utsikt denna morgon. Plötsligt kom ett av de många överraskande microregnen från ingenstans. Det pågick under någon minut, utan att solen försvann och ersattes av en makalös regnbåge över det havet.
 

Det är sorgligt, men sant: vår tid på Guadeloupe drog sig mot sitt slut. Alla i sällskapet var tämligen samstämmiga i att det varit en fantastisk resa, och väldigt välbehövlig avkoppling för många.

Guadeloupe hade gett oss upplevelser i en fantastisk miljö, med vita stränder, palmer och turkosa vatten i ett behagligt klimat. Och som om inte det är nog så finns det en fantastisk natur med många utflyktsmål och ett stort utbud av aktiviteter i Langleys regi. Vi hade nog kunnat tänka oss att hänga här ett tag till...

Som alltid är det lite sorgligt att lämna stället med vetskapen att vi sannolikt aldrig kommer hit igen; det finns ju så många andra fantastiska ställen i världen att besöka.

Vi sög i oss det allra sista av solen, åt en sista lunch innan vi satte oss på bussen till flygplatsen. En lång resa väntade oss. När vi landade i Paris klockan 07:00 (02:00 i våra kroppar) så ville vi inget hellre än att vara hemma.

Hej då!

Hugos intensiva födelsedag

Ytterligare en födelsedagsmorgon! Och familjen blev plötsligt med dubbla tonåringar. Hugo hade såklart legat vaken sedan halvsju när sällskapet sjungande uppvaktade honom vid åttatiden. Den nyblivna trettonåringen förärades bl.a. en ny cykel, eller i vart fall ett presentkort på en sådan och såklart en jättepåse Djungelvrål. Pågen verkade väldigt tillfreds med starten på födelsedagen.

 

Efter frukost gig vi till receptionen och plockade ut racket och bollar och styrde kosan mot tennisbanorna. En kul, men svettig övning under den karibiska gassande solen.

   

Efter motionen blev det en snabb lunch innan dagens huvudaktivitet väntade: dykning. Kidsen hade sett fram emot att dyka "på riktigt", dvs med instruktör och i havet. Pappa hade också sett fram emot detta länge, dvs att få dyka med sina barn. Tyvärr hindrade mina ömmande revben mig från någon form av aktiviteter. Att ta sig ur solstolen var smärtsamt och jag stannade hemma.

 

 

På kvällen hade vi födelsedagsmiddag för sonen. Personalen uppvaktade med sång, ljus och en specialefterrätt efter födelsedagsbarnets egen önskan: En Magnum White. Exakt hur många dylika glassar som glidit ner i sonen under veckan vill vi inte veta. 

 

Snorkling

Vi hann med frukost innan det var dags för dagens utflykt: Snorkling på Pigeon Island. Det var en av alla turerna som alla var överens om att vi ville göra. Det blev en halvtimme med buss till Deshaies där vi bytte till båt . En timme senare anlände vi till dykmålet som visade sig uppfylla alla förväntningar. Det var som att simma runt ett akvarium, men färgsprakande fiskar vart man än vände blicken. Strax utanför korallrevens stod en staty på botten av Jacques-Yves Cousteau, den berömda dykare och Oceanograf som givit namn åt naturreservatet vi befann oss i. Det tarvade en god fridykare för att titta närmare på honom då han befann sig på dryga tio meters djup.

 

  

Efter ett par timmars snorklande flyttade vi oss till nytt dykmål, där vi fick träffa sköldpaddor. Tyvärr hade stormen Maria gått hårt åt de områden som är attraktiva för sköldpaddorna, men vi lyckades i vart fall se någon. Vi fick en trevlig lunch, och styrde sedan båten mot ytterligare ett dykmål. Lika fantastiskt det, men turkos vatten och fantastiskt undervattensliv.

 

 

 

Båtturen visade sig dock vara lite farlig för vårt sällskap. Minna fick en speta i foten som krävde en hel del omsorg innan den kom ut och foten kunde plåstras om. Hugo lyckades bränna sig på något under en snorklingstur och fick smärtstillande salva. Och jag lyckades halka på trappan till båtens akterspegel och med intryckta revben som följd. Det blev ett läkarbesök när vi kom hem med smärtstillande injektion och piller för en vecka. Och väldigt försiktiga rörelser under en tid....