När vi väl kom iväg, efter en försenad försening, blev tågresan precis så imponerande som utlovats. Tåget puttrade fram genom berg och dalar beklädda med ändlösa rader av teplantor. Lite som vindalarna i Frankrike men mer storslaget. Teplockeskorna blev vackra färgklickar i det oändligt gröna. För 20 sek/dag förväntas de plocka 20(!) kilo teblad!
Tågresan var en kanonupplevelse. Den kunde vara något mindre försenad, vi kunde haft mer mat med oss, så hade vi sluppet leva på bullar, doughnuts och kex och vi kunde haft platser något längre från Asiens äckligaste tågtoalett. Men som sagt en kanonupplevelse. Ungarna delade kanske in helt den åsikten, speciellt inte när batteriet till Nintendo tog slut.
Vi klev av tåget i Nanuoya och åkte bil sista biten (10 km = 1 timme!) till Nuwara Eliya, beläget i hjärtat av högländerna på nästan 1900 meters höjd. Staden kallas tydligen ibland Little England, dels för att många engelska pionjärer kom hit på 1800-talet när teindustrin tog fart, men också på grund av att klimatet är lite lynnigt. Ingen tropisk värme här inte, och ofta regn och dimma. Vi åkte längs Queens Street och genom Edinburgh Estate, förbi golfbanor och galoppbanor anlagda av britterna för att komma fram till vårt hotell i utpräglad engelsk stil.
Efter en god middag kröp ungarna kröp snabbt ner under täcket för att värma sig i den kyliga rummen.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar