Men det har varit en kanonsemester, det tycker nog alla i familjen. Vi har varit på vift i 23 dagar utan större intermezzon men när hemresan närmar sig så kom också, som alltid, hemlängtan.
Tiden på fastlandet uppskattades kanske generellt mer av vuxna, medan tiden på Hawaii mer funkade för hela familjen.
Vi körde närmare 250 mil under de två veckorna i Kalifornien, vilket inte kändes så mycket. Vi är vana och väl förberedda, och uppskattar oftast tiden på vägen. Denna gång tyckte vi kanske att att det var lite för mycket trafik. Fler gånger hamnade vi i besvärliga köer. Kanske hade vi bara otur, kanske så var det dålig tajming eller så är trafiken besvärligare i Kalifornien än där vi varit tidigare. Värst var nog turen mellan LA - San Diego som tog dryga 4 timmar för de 20 milen! Doppet i poolen på kvällen kändes i och för sig desto bättre.
Tiden på Hawaii, på Maui och Oaho var ju tänkt som sol- och badsemester, och där finns det kanske inte ett bättre ställe att vara på. Det funkade för hela familjen, även orm vi generellt är lite för rastlösa för att ligga på stranden.
Semester och tid tillsammans är såklart viktigast. Att dela vardag i stort och smått är viktigt för familjen, och den blir full av guldkorn som man kommer att ha med sig.
Men vad var egentligen bäst och sämst?
Några high-lights:
- Helikoptertur i San Fransisco var coolt. Att hovra över stadens alla sevärdheter var läckert och en sväng UNDER Golden Gate kittlade lite extra i samtliga magar.
- Death Valley. 52 grader och totalt ökenlandskap får en att känna sig liten på jorden. Imponerade mer på vuxna än på barn, som ogärna lämnade bilens luftkonditionerade kupé.
- Six Flags. Far och Dotter fick en dag tillsammans med några av världens coolaste berg- och dalbanor. Kul, för gammal och ung.
- San Fransisco är en häftig stad. Undertecknad gillar den skarpt, medan övriga var mer ljumna i sin inställning. Kanske berodde det på att det var sämre väder? Eller de ganska långa promenaderna? Vårt hotell låg tyvärr inte så bra.
- San Diego. Staden som däremot erbjuder optimalt väder. Inte lika mycket att titta på men väldigt enkel att tycka om.
- Honolulu Gun Range. Kan man tycka vad man vill om, men att skjuta Kalashnikov, M16 och Magnum .44 fick sonen att ifrågasätta om man var vaken eller drömde. Frågan är om han blir bättre i Counterstrike nu?
- Hawaii. Är ju paradiset såklart. Fantastiska berg och bländvita stränder och ett behagligt liv med sol, snorkling, surfing och bad med sköldpaddor. Och besöket på Pearl Harbour väcker känslor.
Några low-lights:
- Prisläget. OK, valutan är kass (8.9 SEK för en USD) men även med det i beaktande så kände man sig som fattig i många lägen. En strut glass i Fishermans Warf för 110 sek, en Hamburgare och Shake på strandrestaurangen för 370, en 200 gr burk Philadelphia ost för 76 SEK. Suck, inte lätt att var svensk.
- Körningen mellan LA och San Diego. 8 filer och 45 km/h i snitt. Say no more.
- Las Vegas. Kul att varit där, men man behöver inte dit igen. Sjuk stad där allt är möjligt när som helst, bara man betalar. Och fullständigt omöjligt att ta sig runt. Och David Copperfield var dessutom något av en besvikelse.
- Rökförbud! Sjukt irriterande att man i princip aldrig kunde röka en cigarr. En ynka garre på 3 veckor är inte bra :-)
Största överraskning var nog vårt besök på Music Hall of Fame i Bakersfield. Vi gjorde ett spontant stopp på vad vi trodde var någon form av museum, men som visade sig var en fullt fungerande studio för musiker. Vi fick hur som helst ett fantastikst mottagande av personalen som gav oss en privat rundvisning av stället och en berättelse om Bakersfield betydelse i den amerikanska musiken.
Nu har vi gjort road trips Kalifornien, Florida, längs östkosten och i södern och betat av hälften av Amerikas stater. Frågan är vad det blir nästa gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar