Juldagen

På juldagen börjad vi kännas oss acklimatiserade till det karibiska lunket. Inget går enligt tidtabell och alting händer först när det är "dags". Och det vet man inte när det är. Vi kände dock att vår kroppar fortfarande gick på svensks tempo och att det nu krävdes lite aktiviteter. Vi hämtade ut två hyrbilar och styrde kosan söder över utan att egentligen ha en tydlig plan, förutom att titta på några av öns berömda vattenfall. Vi valde bort de mesta svårtillgängliga och också högsta, och satsad på några mindre och badbara. Vissa var verkligen inte lättillgängliga ändå, och det krävdes en rejäl insats både med kuperad bilkörning och klättring för att nå ända fram. Det var dock värt besväret och det myckna badandet och hoppandet i det forsande sötvattnet uppskattads av barnen.

 

 

 

Lunch avåts i en liten kustby söderöver, Malendure. Byn hade en handfull restauranger och ungefär lika många dykcenter. Efter förvirrad beställning på franska, med en handfull löpande uppdateringar så fick vi slutligen maten som inte alls höll den standard vi vant oss vid. Barnen undrade krasst varför vi åt där, vilket var en befogad fråga. Man vet inte alltid vad man får helt enkelt.

Guadelope är känt för god mat och här är undantaget--

Vi tog ett dopp i den fantastiskt fina viken och körde sedan hemåt längs den östra kusten på Basse Terre.

 



Vi kom hem vid femtiden och då snörade far och dotter på sig löpskorna för att köra rastlösheten ur kroppen. Det blev en finfin löpning, men man överraskas lätt av mörkret. Kvart i sex skymmer det och bara några minuter senare är det kolsvart. Och då vill man inte vara för långt hemifrån på obelysta vägar.

Kuperad löpning

Kvällen avslutades med trevlig middag och efterrättscigarr på stranden. Igen.